Fåren på betet

Sedan 2018 har vi haft Ålandsfår på Brunskär. Fåren kommer från Nagu där de övervintrar, från maj till oktober arbetar de hos oss för att hålla ängen öppen.

Ålandsfår som ras har överlevt och utvecklats till sin särart sedan urminnestider på de karga holmarna i den åländska skärgården vilket gör att rasen har ett speciellt kulturhistoriskt värde. Rasen har anpassat sig till den karga skärgårdsmiljön och de hör intimt ihop med kulturlandskapet. Dessa får levde under knappa förhållanden och åt mest löv på vintrarna. Ålandsfåren är väl lämpade för ekologisk produktion på grund av sin goda förmåga till utnyttjande av magrare beten och mindre avkastande områden. Tack vare sin anspråkslöshet har dessa får varit en viktig del av överlevnaden även för fattigare hushåll genom århundraden på Åland.

Ålandsfåren betar gärna örter och löv och är därför bra naturbetesdjur. Som föda föredrar de örter, löv och ängsväxter vilket gör dem mycket lämpade för naturbeten såsom löv- och strandängar. De rör sig över stora områden då de betar. Eftersom naturbeten och gamla slåtterängar hotas av igenväxning är ålandsfåren ett perfekt alternativ för att bevara dessa områden. 


Till sättet är ålandsfår sociala, aktiva och nyfikna. Ålandsfåren är till benstommen lättare än många andra raser och därför viga. Pälsen är speciell eftersom den innehåller både mjuk fin underull och grövre täckhår. Fåren är lämpade att vistas utomhus även om klimatet är hårt, eftersom täckhåren är vatten- och smutsavstötande. På 1980-talet var rasen nära till att dö ut. I 2014 var det drygt 100 uppfödare i föreningen Ålandsfårets register. Tack vare den relativ nyvunna statusen som en utrotningshotad ursprungsras har rasen under senare år uppmärksammats mera och intresset kring den har ökat.